Göteborgsposten – 2 november 1861, sida 1

RORRam ene Genom porten, som alltid :stod öppen, kom man i mörkret till en trappa. Någon postvakt fanns jicke, och om man ville tala vid någon person, jutan att veta hvar han bodde, måste han nästan oroa alla hyresgästerna med frågor. D. 5 germinal år III var detta hus, liksom grannarnes, utsatt för den alltmera växande öfversvämningen och vattnet uppnådde tillochmed redan de första stegen af den nämnda trappan i portgången. Då vi stiga in i detta hus, satt en karl på trappan till första våningen undanskymd i mörkret, utan att göra en rörelse eller yttra ett ord, och tycktes lyssna med den största uppraärksamhet till vattnets plaskante, som hotade att stiga ända upp till honom. Kanske hade denne man blifvit öfverraskad af regnet och jagad af öfversvämningen, skyndat att söka tillflykt på trappan, för att der vänta, tills han åter kunde våga sig ut på gatan. Emellertid kunde man i mörkret omöjligen urskilja hvarken hans ansigtsdrag eller ens konturerna af hans gestalts Man hörde ej det ringaste buller i buset, och bagareboden, hade, i enlighet med polisens kungörelse som förbjöd försäljningen af bröd annat än om morgnarne, redan blifvit stängd. Omkring kl. !, 5 förmärktes dock ett lätt buller från andra våningen, förorsakadt af en dörrs öppnande. Karlen i trappan tyckte ej.