Göteborgsposten – 30 oktober 1861, sida 1

slutade tåget, Mahurec och Gervais bildade centern. Man urskiljde redan de första husen i staden. Den lilla truppen följde i god ordning Saltflodens lopp. -— Uff! jag förmår ej mera, min bästa herre, sade Gervais och stapplade vid hvarje steg. Jag skall icke kunna gå fram. — Gå bara! sade Mahurec, — Men, min herre, det är förfärligt... Hvilken skilnad mellan mitt forna lugn... Ack, jag satt en qväll med min hustru i min bodkammare, då plötsligt... — Halt! ropade Charles sakta. — Hvad står på, min kapten? frågade Mahurec och närmade sig lifligt. Charles gaf honom tecken att följa sig till yttersta kanten af flodstranden. Skogsblomman, som till hälften dolt sig bakom några träd, tycktes med djup uppmärksamhet betrakta den mörka floden, som rullade sina vågor vid hennes fötter. Codma stod några steg framför sin herrskarinna och inandades med framfötterna i vattnet i långa drag de utströmningar, som vinden tillförde honom från motsatta stranden, och utstötte ett doft och ihållande morrande. Några mörka punkter kunde urskiljas och tycktes sväfva på vattnet. Cotma böjde sig, liksom för att hoppa i strömmen, men Skogsblomman höll honom hastigt tillbaka.