Göteborgsposten – 30 oktober 1861, sida 1

— — nuvarande konungen sett sig tvungen att ännu mer belamra holmen medelst uppbyggande af ett troligen nödigt ridhus, under det han å andra sidan genom några granhäckars planterande sökt giva den ett så prydligt utseende, som omständigheterna tillåta. Och dock hafva ingalunda förslag till dess både smakfulla och ändamålsenliga anordnande saknats, bland hvilka företrädet torde böra gilvas åt det af Nya Dagligt Allehanda i börJan at sistlidna år förordade att här på den fria plats, som genom bortrödjandet at de gamla bygnaderna erhölls, anlägga en monumental bygnad, såsom till exempel et. nytt riksarkiv och bibliotek. På samma sätt har äfven för flera år sedan så väl ständernas uppmärksamhet, som den enskilda företagsamheven blifvit riktad på ett ändamälsenligt reglerande och bebyggande af tomterna i staden mom broarne. Aut här yttra sig om ständernas skyldighet eller rätt att med statsanslag komma emellan för att befordra en sak, hvaraf dock hutvudstaden mera enskildt komme att hafva gagn, anse vi icke för oss tillständigt. Utan exempel i andra länder tillochmed med ej större resurser än Sverige, såsom t. ex. Bayern är det dock icke. Men deremot kunna vi ej undgå att anmärka det egna deri, att det-icke var en af Stockholms representanter, utan en småstadsbo, som väckte detva förslag. Och så är det alltid: då Göteborg genom sina riksdagsmäns nit redan fått jernvågstörbiudelse med den inre kärnan at landet, har Stockholm endast hittills fått ett stycke jernväg på andra sidan Södertelje och dess egna representanter hafva satt sig emot en bana norrut. Derfore synes det åfven af den enskilda förevagsambeten vara föga att vänta i denna fråga om stadens ombyggande, ehuru planer äro uppgjorda, enligt hvilka det på tjugu år skulle låta sig göra, och en ekonomisk vinst vara att vänta deraf, att ett storre utrymme erhölles genom de trånga och krokiga, men otaligt många grändernas ersättande af färre, men reela gator. Och icke är väl Sverige och dess hufvudstad så i saknad af kapital, att en så vacker och vinstgifvande plan behöfde lemnas utan afseende, allenast de, som kunde uträtta något i en dylik sak, äfven ville det. För öfrigt upplöras nog här i Stockholm byggnader, i och för sig vackra sådana till och med, ehuru för det mesta alldeles planlöst. Så ser man på Skinnarviksbergen det ena stora huset resa sig efter det andra, ehuru enstaka, ew högt uppe på spetsen, ett på sluttningen och ett nere vid stranden. Hvad skulle dock icke här kunna åstadkommas, om dessa berg sprängdes i terasser och sedan bebyggdes, hvarigenom en ny stad der amfiteatraliskt komme att höja sig, som åt den redan förut herrliga Riddarfjärden skulle gifva ett ännu ståtligare och mera imponerande utseende. Men kommunalandan härstädes visar sig brista icke blott i fråga om dessa mera kostsamma och storartade anläggningar, utan äfven oviljan att begagna sig at de gagneliga inrättningar som man redan eger. Vi hafva fått en vattenledning, men i hela Stockholms stad lär icke vatten ännu vara inledt i mer in sjuttio (säger 70) hus, och vissa pressens organer anse det med sin värdighet och be