Göteborgsposten – 30 oktober 1861, sida 1

. DEER LEE LINK AE ME TATE RATTAT IEEE RAR LR vär skulle kunna komma att användas mot den sjelt. Med en sådan det allmänna tänkesättets förändring till ett bättre öfverensstämmer naturligtvis särdeles väl, att det fula och förruttnade utbytes mot det prydliga och ändamålseulga. Och det är dertföre som vi äfven i skönhetens intresse med nöje helsa den nya jernbron mellan Blasieholmshamnen och skeppsholmen. Den löper i samma plan som kajen utantör National-Museum och den vackra allten å den senare, och derifran erbjuder sig således åt dessa båda håll för den promenerande de angenåmaste utsigter, dem oberäknade som han i Skeppbron med slottet samt å Ladugårdslandsviken med kasernerna och Djurgården eger på båda sidor om sig. Hvad sjeltva bron i och for sig beträtfar så kunde den väl otvitvelaktigt vara lättare och vackrare, och något särdeles missprydande äro de barrierer, som åtskilja körbanan från gångbanorna, helst det lär vara tvivelaktigt, huru nödvändiga de förbindningar, som härigenom åstadkommas, äro för den soliditet, som arbetet förotrigt eger. Åtminstone borde dessa barrigrer icke vara jemnhoga med de yttre, ty detta gifver ett pimsamt tängelselikt intryck och är alldeles obehöfligt, ätven om det varit byggmästarens, kapten Carlsunds mening att med väld tvinga Stockholmsboarna alt gå på rätt trottoar; något som de eljest tyckas hafva särdeles svårt for att lära sig. Dock afven sådan denna bro nu är, synes den vara berättigad tll större pretentioner än att med en på det hela taget så ojemnt bebyggd stadsdel som Blasieholmen förbinda en visserligen i och för sig vacker plats, men som nu endast är glest bebygd med en båtsmanskasern, några fula boställsbyggnader för flottans tjenstemän etc. samt en kyrka, som snarare ser ut som ett lusthus. Och å sin sida har äfven Skeppsholmen, såsom så nära belägen stadens kärna, anspråk på att icke blifva så vanlottad. Om åtminstone dess, jemnare del blefve väl bebygd, om de fula kanonbåtarne, som nu vanpryda dess ena sida, liksom öfverhufvud allt, som tillhör flottan (således äfven galerskjulen vid Djurgården) toges bort, så komme den nya bron att när äfven den beslutade hamngatan utmed Ladugårdslandsviken, komme till stånd och bletve bebygd med palatser, liknande dem på skeppsbron, skänka utsigten ofver de kanske vackraste delar af hufvudstaden. Utsigten bletfve då nämligen fri ända bort till Djurgårdsbron och skulle erbjuda den rikaste vexling af vatten och dels väl bebygda, dels rikt lofklädda stränder. För öfrigt erbjuder Stockholm med sitt storartadt vackra lage för fantasien det outvömligaste material ull försköningsplaner, hvilka, om endast medel och i synnerhet kommunalanda funnes, temligen lätt skulle låta realisera sig. Men hvad det senare af dessa båda vilkor angår, står hufvudstaden ej allenast efter Göteborg och Norrköping, hvilka nämnde hänseende stå särdeles högt, utan älven efter många af våra småstäder. Så: hafva snart tio år förflutit, sedan ko-! nung Oscar såsom skänk till staden öfverlemnade Helgeandsholmen mot vilkor, att en annan plats skulle utses for det kungliga stallet. Men dermed har Drätselkommissionen ännu cke kommit sig för, och 1 väntan derpå har!