Göteborgsposten – 30 oktober 1861, sida 1

Ne x Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Charles hade stigit upp. —Min syster, sade han mildt och med särskild tonvigt på detta senare ord, hvilket kom den unga karaibskan att rodna, min syster, din ljufva bild skall alltid följa mig såsom en tillgifven väninnas. Nu måste vi skiljas. Niåtervänder till Saint-Vincent med er far och detta barn. Svär mig att vaka öfver den arme lille! — Jag svär er det! svarade Morgonstjernan. Men svär mig ni i er ordning, att ni aldrig skall öfvergifva karaiberna och att ni i farans ögonblick skall stå vid min fars och min systers sida. — Jag svär er det! sade Charles med allvarlig stämma. De svarta karaiberna hade åter fått pirogen flott och hvar och en utaf dem satt på sin post med åran i hand. Illehöe gick fram till Charles. — Jag lemnaar dig min dotter, sade han och visade på Skogsblomman. Hon skall kämpa ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—252.