Göteborgsposten – 28 oktober 1861, sida 1

sande barnet, hvars seder och karakter bildad en så bjert motsats mot systerns vanor oc känslor, och höll i sina armar den lille hvit gossen, som hon hade på knäet. Hon höjde en. dast då och då hufvudet, för att kasta på der midtemot henne sittande mannen en lång blick af ömhet, smärta och resignation. Denne mar var Charles, markis dHerbois, korsarkaptenen, som vi lemnade på Trinidad, der han liksom genom ett underverk lyckades rädda miss Mary, den vackra engelskan, lord Ellens fästmö. Men Charles hade mycket förändrats sedan dess, En känsla af fullkomlig nedslagenhet afmålade sig i hans manliga ansigte, som blifvit blekt af moraliska lidanden ochöfverdragits af en slöja af sorgsenhet. En dyster, djup förtviflan lästes på denna veckade panna: ögonen hade förlorat den eld, som förr lifvade dem och djupa skrynklor fårade detta förr så vackra ansigte. Charles syntes försänkt i en verld af sorgna tankar, som delades af den bredvid honom sittande sjömannen. Denne sjöman var Mahburec. Den fjerde hvite hade, för att skydda sig, krupit under en tofta, der han nästan till hälften försvann nnder en hög af vilddjursskinn. Denne fjerde var ingen annan än Gervais. — Hör upp, hederliga landtkrabba, sade Mahurec vch sparkade med foten temligen hårdt