Göteborgsposten – 26 oktober 1861, sida 2

mot fanjunkaren Nordin, som äfven med hu-;1 tru och 2 små barn hade sin bostad derstä-1i les, förlorade nästan allt hvad han egde. Detl: vör nemligen anmärkas, att som denna årstid ! wbetena tidigt afslutas och fångarne skolali sedan kl. 9 befinna sig till sängs i sina loge-l! menter, hade äfven befälet och deras familjer redan gått till hvila då olyckan yppades. Från den törst antända byggningen spred : sig elden inom kort tull den stora kasernen, som innehöll kronoarbetskarlarnes logementer. Med knapp nöd hade karlarne lyckats berga sina madrasser, tagande hvar och en sin under armen. Af de på vindarne magasinerade förråder blef deremot nästan intet bergadt. Från den ifrågavarande kasernen spred sig elden vidare till ett par ekonomibyggnader, en kokstuga och ett tvätthus, samt dentrån till en kasernbyggnad, i hvilken underofficerare hade sina bostäder, och sist till den vid ingångsporten belägna vaktstugan. Från dessa båda sistnämnda byggnader hade man likväl innan de antändes, hunnit rädda större delen af der befintliga lösören. Någon tanka på släckning af de inom den gemensamma inhägnaden belågna, tätt sammanbyggda husen lärer ej kunnat itrågakomma, enär efter föga mer än en timmas tid efter det branden först yppades, alltsammans bildade blott ett enda eldhaf. Deremot riktades alla ansträngningar derpå, att kunna hindra elden att sprida sig, å ena sidan till ett några famnar utom kaserngården befintligt stort vedupplag, å den andra ull de närmare stranden belägna dyrbara fortifikationstorråderna. Tack vare det temligen lugna vädret och de ansträngda bemödandena lyckades också detta så, att utom kasernbyggnaderna och de jemte dem inom kaserngården befintliga mindre byggnader, inalles 6 will antalet, elden icke spred sig vidare. Omkring kl. 4 å 5 på morgonen hade de antända husen så nedbrunnit, att någon fara för eldens spridning icke vidare var för handen. Bevakningen å Rindön bestrides for närvarande af omkring 70 man at litregementets grenadierer, at hvilka dock blott en del för villfället hade vakt vid kronoarbetskarlskasernerna, de öfriga åter voro kasernerade å Waxholms fästning. Så skyndsamt som möjligt etter det olyckan yppats kom icke blott den öfriga bevakningsstyrkan, utan äfven den å fästningen befinuiga artillerikommendering öfver till Rindö och bitrådde vid vaktgoring och släckningsarbete. Dubbla poster utsattes åt alla sidor, men, såsom vi redan nämnt, förspordes inom den 202 man starka fångpersonalen intet enda rymningsförsök. Vid middagstiden, då referenten lemnade stället, var man just sysselsatt att öfverföra långarne till fästningen, der de tillsvidare komma att kaserneras i kasematterna. Det lärer icke finnas ringaste anledning att antaga annat, än att elden uppkommit at våda. Intet menniskolif har blifvit törspildt. Från Finland redogöres nu närmare för de trågor, hvilka äro afsedda att skola komma till behandling inom ständerutskottet. Betraktar man dessa frågor nårmare, så finner man, att de till det mesta angå samma vigtiga reformer, som vidtagits i Sverige sedan Finlands skiljande ifrån oss, såsom lika arfsrätt, qvinnas rätt att vid viss ålder blifva myndig, upphäfvande af adelns uteslutande rätt att besitta frälsejord, lättad jordatsonIdring och hemmansklyftning, inskränkning a bördsrätten, afskatfande af kyrkoplikten, rät vill enskilda andaktsöfningar, skärpning af an svaret for förgripelser mot person, m. m Flere frågor omtatta åfven reformer, hvilk: här i Sverige länge utgjort ifrigt men hit tills — förgätves eftersträtvade önskningsmål såsom afskaffandet af adelns forum privilegi atum, skolväsendets skiljande från kyrkan 0. 8 v. Märkligt är äfven att, villfälle blit vit öppnadt för tidningspressen att fritt di skutera dessa trågor. Lenna s k. frihet är visserhgen sina stora och berättigad tvifvelsmål underkastad. a I Docenten i estetik vid Upsala universitet n norrmannen Dietrichson, har i Helsingflor I hållit ett föredrag till förmån för Porthansmo n Inumentet. Föredraget omfattade en skildrin; of WNWaoargas Kttaraära ntvecklinge efter alkils