Göteborgsposten – 26 oktober 1861, sida 2

schavotten: en dyster tystnad hade nu efterträdt de rasande ropen på platsen. — Samtycker du? sade Bamboulå och grep om Blanches hand, hvilken han hårdt tryckte. Blanche gjorde en ansträngning för att tala, men hon fick ej tid alt yttra ett ord . -Trenne gevärsskott ljödo på en gång och ett hiskligt oväsen utbröt helt oväntadt och plötsligt på afrättsplatsen. Bamboulå, Rick och municipalen hoppade till. De väntade sig vj detta utbrott af skri, hvilka på intet sätt liknade dem, som vanligen bruka höras vid en exekution. Med ett enda språng voro de alla vid fönstret, men Blanche bade kommit före dem. — Ah! utropade hon med outsäglig glädje ban är räddad! Tack, min Gud, du har hört min ifriga bön! Bamboulå stötte henne bårdt tillbaka, förde undan Rick och municipalen, samt slog häftigt igen fönstret. — Han är ännu icke räddad! sade han; och du är alltjemt i mitt våld! ... Blanche hörde honom icke: hon hade fallit ned på knä och bad. Tumultet utanför blef allt större. Då de lifdömda gingo ur kärran, för att bestiga schavotten, hade sansculotterna, som trängt