Göteborgsposten – 25 oktober 1861, sida 2

Från Utlandet. Times kritiserar på det mest gisslande sätt det föråldrade skådespel, som under skylten af med Guds nåde nu några dagar uppförts i Königsberg, och vänder sig synnerhgast till det af konungen hållna tal hvari denne i bestämda ordalag yttrar sig om sin kronas gudomlighet. Times säger: Tyskland synes bestämdt, att visa filosofiens svaghet. Ingen af dess professorer kuode på sin lott få ett bättre studinm, än granskningen af de sista 20 årens historia. Om forskaren vore en klok och opartisk man, skulle han slutligen erkänna, att hvarken det experimenterande och småsinnade England, eller det flyktiga och revolutionära Frankrike, eller det nästan ruttnade Turkiet, eller det af fanatism förblindade Spanien så bedragit sina egna önskningar och verldens berättigade förhoppningar, som dessa tyskar, hvilka grundat en politisk vetenskap på det nödvändigt sannas basis och upplöst principerna för de menskliga tingen i deras ursprungliga dimma. De, som minnas 1848 års hävdelser och de tvenne följande åren, skola känna sig på visst sätt slagna af den preussiske konungens tal i Königsberg (hvilket vi förut meddelat). Ingen skall dock bli ofverraskad af att få höra, det en legitim tysk furste, ful af höga begrepp om sin egen värdighet såsom konung, en soldat såsom vaktare af Rhen, den försigtige gästen i Compiegne, att den, hos hvilken Österrike böntaller och som vördas af en mängd småfurstar, skulle tro att det finnes en medfödd gudomlighet i hans person, och att han herrskar genom en makt, som är äldre och högre än den, genom hvilken hans undersåter ega lif, egendom och frihet. Man behöfver ej vidare sysselsätta sig med den menskliga naturens svaghet. Hvar och en vet, att ingen själsstyrka eller umgänge med verlden han förhindra personer från att inom sig fästa ofverdritven vigt vd — Rn