hvilket stod i ett hörn af rummet; derpå vände han sig till den unga flickan. Denna låg på knä i det andra hörnet af rummet. Skenet, som slog henne i ansigtet, upp. lyste hennes af sorgen vissnade drag och de af själslidande bleknade kinderna. Blanche var, oaktadt denna blekhet och der grofva drägt bon bar, likväl ännu skön. Bamboulå betraktade henne i några ögonblick. Blanche, som säkerligen var van vid dy. lika besök, förrådde ej den minsta förvåning, utan fortfor att bedja. Bamboulaå tog tvenne papper ur sin ficka vecklade upp det ena och lade det för den ung: flickan. Denna vände bort hufvudet. — Läs, sade Bamboulå, saken intresserai er. Det är listan på dem, som dömts att i mor gon afrättas. Blanche kunde vid detta förfärliga tillkän nagifvande ej låta bli att se på det olycksbrin gande papperet; men hennes blick hade ej vä sänkts och hunnit löpa genom första raden pi listan, förrän en konvulsivisk darrning bemäkti gade sig hela hennes varelse och ett qväfdt skr undslapp hennes läppar. Bamboulå släppte papperet, som föll på dei unga flickans knä. Hon förblef orörlig, som om hon plötslig beröfvats all känsel.