— Afrest på Victor Hugues fartyg, svarade Tusenskön. — Och Blanche? — Hon måste vara här. —I detta fängelse? — Ja. — Du är icke säker derom ? — Nej! men det förhåller sig säkerligen så Ingen enda kärra har rullat till schavotten utan att en af oss granskat offren. Ingen lefvande själ har kommit ut från Brest, utan att vi tagit kännedom derom, Medborgarinnan har icke blifvit afrättad och bon har ej heHer lemnat staden. Det kan jag försäkra. Hvar skulle hon väl vara, om hon icke funnes här? — Ni måste rädda henne före mig! Ni måste tänka på henne förr än på mig. — I morgon skall du få dansa! tjöt furien, så att det hördes långt ut i gången. Ditt namn står på listan; jag medför till dig denna nyhet, skurk! Men dansen blir ej fullständig: du kommer att sakna medborgarinnan. Derföre, fortfor I Tusenskön med sänkt röst, måste vi endast tänka på dig; medborgarinnan har ännu icke ens blifvit dömd .. . Jacquet lemnade mig nya instruktioner. Hör nu, bvad du måste göra, för att hjelpa oss rädda dig. Du... En genomträngande röst afbröt hastigt Tu!senskön, sjungande en visa.