Göteborgsposten – 23 oktober 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. — Eländiga varelse! utropade Henri, kom mer du då bit för att kränka mig liksom di olyckliga offer, hvilka du nyss förföljt med din: oädla sarkasmer? ... Om schavotten väntar mig så är jag färdig att bestiga den, jag upprepa det; men heldre än att tåla... Vicomten afbröt sig hastigt. Medan han talade, hade Faucheuse sakt: vändt lampan åt sig, så att skenet från densam ma föll henne i ansigtet. Henri spratt till oc hans blick stirrade på qvinnan. — Tusenskön! mumlade han. Furien lade bastigt ett finger på läppen. — Ah! bar jag dig då ändtligen, aristokra. tiske bof! tjöt hon med sin råaste stämma. Ah nu kan du ej längre förbåna det arma folket Ance väntar dig och i morgon skall ditt hufvuc vara expedieradt liksom de andras! Derpå ombytte hon ton och hviskade sakta — Ja, det är jag, Bonchemin! det är Tu senskön, som är dig lika tillgifven som hunder sin herre; det är Tusenskön, som du förr er gång räddat ur bagnon; det är Tusenskön, son ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—246