Hon drog undan riglarne för inre porten, öppnade den och trädde in i sansculottvakten. En djup tystnad följde på Faucheuses utgång. Den tystnad, som herrskade i portrummet, stordes endast genom ett sorl af röster utifrån. Det var furierna, som sutto på trappan och samtalade 8gingemellan, under det de bevakade fängelset, liksom hundar försvara det ben man gifvit dem. Tio minuter förrunno; klockan var då omkring tio på aftonen: det var två timmar sedan Jacquet och Fjäriln lemnade hvarandra på gatan Sept-Saints. Plötsligt ljöd ett häftigt slag på porten. — Vi måste öppna! sade Romulus och spratt till. — Gå! jag följer! men akta dig! svarade Aspasia i en hotande ton. Romulus skyndade sig att öppna: en karl, hvars anvigte till hälften doldes af mörkret, syntes på tröskeln. Ett par steg längre in föll ett klart ljus öfver dem. — Medborgaren Sommes! sade Romulus. (TR Änrta Y