Göteborgsposten – 21 oktober 1861, sida 2

— Nå, du är ju betald! Du har fått d två tusen livres i guld, som lofvades dig, och du är försäkrad om hemligheten. Mon om v tvifla på dig, åtaga Lucretia och Aspasia sig at vaka. Betänk ! — Ö:verenskommet! sade Romulus. Mua du vet, att jag ej ansvarar för något. Jag äl icke ensam här. De båda fångknektarne ha vis. serligen gått ut, men det återstår tvenne andra dessutom ha vi sansculottvakten, den tjenstgö rande vakten på gården, posterna på fängelse gårdarne ; och ingen kan heller mera komma u genom denna port, som jag nyss tillstängde. — Det är bra! inföll Faucheuse; det de känna vi. Derpå tillade hon, vänd till de båda andr: furierna : — Bevaken honom; jag gör ensam hvac som behöfves. Portvaktaren befann sig emellan Lucretia som stod vid det gallerförsvdda fönstret, och Aspasia, som qvarstod orörlig på dörrtröskeln. Faucheuse betraktade dem alla tre med er snabb blick och lemnade med nycklarne i hanc hastigt rummet, styrande kosan mot en högr våning af fängelset, hvari funnos de fängelsvhålor i hvilka man bade de offer som voro bestämd: för förstkommande afrättning.