Göteborgsposten – 21 oktober 1861, sida 1

lade helt vanliga ord, gåfvo dem med hemligt förstånd en särskild betydelse och att under den simplaste mening låg en helt annan tanke. — Är också du hungrig? sade hon. — Jal svarade Aspasia. — Nåväl, låt oss supera då! Jag har en assignat om 30 livres att spendera med. Man skall för den gifva oss både skinka och bröd. — Lemna din sedel då, sade Aspasia. Och eftersom Gracchus gått efter bränvin, skall Cesar springa efter maten. Cesar hette den andre fångknekten. — Då måste vi först vänta tills Gracchus kommer åter. — Gracchus skall ej vara här förrän om en halftimme, svarade Fauchceuse och mumlade mellan tänderna. — Jag kan ej gå förr. — Hvarför då? — Emedan jag måste göra min och Gracchus ronde. — Är du rädd för att brottslingarne skola rymma sin kos, medan du är borta? — Nej, men medborgaren fångvaktaren ... — Agesilaus! afbröt Aspasia. Han är utgången. — Ja, det är han, bestyrkte portvaktaren. — Hm! inföll Cesar eftersinnande. Men man måste gå ända ned till hamnen för att få