Göteborgsposten – 21 oktober 1861, sida 1

Göteborg d. 21 Oktober 1861. Teater. Åtfven i fredags hade vi nöjet att se en ny svensk originalpjes utföras på harvarande Teater, ehuru denna gäng at helt anvan art än Ung-Hanses douer. Då speltes nemhgen for torsta gången härstådes Sven och liten Anna, Svensk tvlkkomedi med säng i 2 akter at hr H. Martinsson. Under sevare åren ha de utländska teatrarne, isynuerhet de vyska, ötverflodat på dessa s. k. tolkkomedier, dit de ledtws at nvjet eller lusten all lå någonung pikant osedi. Men de förtatvare, hviuka åtvagiv sig uppdraget att skritva dessa fulkpjeser, ba sällan sew det tolkhit som de skildra annat än i sin inbillning eller genom nägon månads sommarterier på landet. Derfore har allud medfoljt dem i deras teckmog af allmogens ht eu mer eller mindre stark reminiscens från det mera sentimentalt uppskrutvade i det gamla borgerliga dramat: elier, med andra ord, man har fiyuat deta gamla borgerliga drama ut på landet och klädt dess personer i den bonddrägt som anses mest romanusk (häri Sverige: Wermlands eller Dalarnes, ibland ock Blekinges). Man bar ej vågat eller kunnat sla sig los från sim sed, man har ej gitviv sig ud ull av låta romantikern få sitt och — bunden sivt. Derifrån dessa halfpoetiska, drömmande tigurer som upptrada i våra folkpjeser (dock mera i t. ex. Tysklands, hvarpå Syrsan lemnar ett slående exempel), dessa seuumentala kroppar med romansvärmerskans tal på bondsk dialekt och salongdamens gester i boudflickans dragt. Gentemot dessa figurer fangslas man så mycket mera af dem, som äro rikugt gnpoa ur verkligheten, som äro tecknade med skarp blick för sanvingen, och ett par sådaua bar Martinsson funmt i sin Per och hans trolofvade, hvilkas roller ätven uttordes med rik humor och stundom sann komik at hv Ljungdahl och tru Martinsson. De vunno åskådaren och efter en swunds dialog mellan Sven och hten Anva (br Molin och fru Brandt) längvade man ifrigt åter tillbaka från baltnaturen. En mångd kupletter kryddade stycket, af hvilka några gamla kära folkvisor, som åhördes med vanlig, berömvärd pietet. Förpjesen, FrunummersSegen, en fransk komedi i 2 akter, förrådde i hvarje stund sin äkta franska karakter, dessutom märkbar i en lätt dialog och fin teknik. Ett jubileum af mindre vanligt slag firades nyhgen här i staden. Från instrumentmakaren J. G. Malmsjös pianofortefabrik utgick neml. det tusende instrumentet, och i an