Göteborgsposten – 17 oktober 1861, sida 1

dre praktiskhet, än det kräft, och äfven vi kunde kanske blifva föremål för åtlöje för det vi ännu icke på femtio ärs tid varit i stånd att genomföra en reform al en representation, som i intet fritt land har sin like i oduglighet och opraktiskhet. Men om vi också böra föra ett mindre högt språk än engelsmännen, så torde vi dock icke kunna annat än ge det engelska bladet rätt i dess hufvudpåstående att Tyskland, då det arbetar på sin flotta, jagar etter något, som det har foga behoft alt under det att det forsummar de intressen, som förnuftigtvis äro vida vigtigare för detsamma Ville Preussen kasta sig inisträfvandet etter Tysklands enhet och framåtskridande i frihet sä skulle det göra icke allenast Tyskland en stor tjenst, utan äfven oss här i norden. Med detta verkligen stora sträfvande för sig skulle det kunna kasta bort den slesvigholsteinska käpphäst, som det nu anser sig tvunget at rida på för att uppehålla sin värdighet, och vi skulle då kunna träda till det 1 ett för hållande, som vore vida behagligare än det hvari vi nu stå, då vi måste betrakta så mån ga att dess åtgöranden med misstroende. De stora och rikuga sträfvandena äro alltid för enliga, under det de små och falska ständig framkalla tvistigheter och bråk, Tysklands enhet vore ett stort framsteg på samma bana som äfven Skandinavismen will vandra, oci med ett praktiskt bemödande at Tyskarne av uppnå detta skulle de begge sträfvanden: ömsesidigt understödja hvarandra. AE aga. er ara