Den oenighet, som inträdt mellan Välfärdsutskottet och Säkerhetsutskottet, Konventets strider, lemnade de representanter, som skickats från Paris ut i departementerna en nästan oinskränkt makt, hvilken de flesta bragte till öfverdrift. De missnöjdas antal var också talrikt och man började knota mot triumvirerna i Paris och prokonsulerna i provinsen. Under denna sakernas ställning voro alarmisterna, de främmande agenterna, svikna, ärelystna, den forna regimens vänner, synnerligast verksamma och utspredo ifrigt de dystraste nyheter, isynnerhet sådana, som kunde än mera exaltera sinnena. England, som begagnade sig af allt detta, slösade med guld på Frankrikes kuster och uti det inre af landet, för att der underbålla oenigheten, det borgerliga kriget, dessa gissel, hvarat det hoppades kunna draga någon vinst. Pitt hade sina agenter äfven bland sansculotterna, liksom hos aristokraterna, ty han väntade Republikens undergång af såväl de förras öfverdrifter gom de senares ansträngningar. Visor, smädeskrifter, karrikatyrer, fabricerade på andra sidan kanalen, regnade öfver Frankrike och gingo ur hand i hand. Några af dessa satirer, vare sig skrifna eller tecknade, saknade ej udd och snille, och voro derföre af stor vigt.