Göteborgsposten – 16 oktober 1861, sida 1

RO re Het gifna män. Han såg i horisonten en fransk armå, med hvilken han skulle förena sig. Han var säker om att skola förvärfva sig på en gång ära och möjlighet att med heder komma tillbaka till detta Frankrike, hvars gränser så länge varit för hom tillslutna; han såg sig ändtligen nära att kunna förverkliga sina lifligaste drömmar, att återfinna dem, från hvilka han blifvit skiljd, att få utplånad den fläck, som vidlådde hans namn. — Blanche skall åter bli lycklig, mumlade han, och Henri skall bli hämnad! I detsamma riktade Charles sina blickar mot koret. Nunnorna omgåfvo altaret, novicerna lågo på knä bakom dem och pensionärerna stodo närmast intill korgallret. Den ena af dessa senare, som stod till hälften vänd mot de båda unga männen, såg med glänsande blickar på Charles. Denna pensionär var miss Mary. Den unge mannens blickar mötte fiickans ; men det låg i den vackra engelskans ögon en sådan känsla af afsky, vrede, oblidkeligt hat, att Charles spratt till. — Hvad hon hatar mig, tänkte han och vände bort hufvudet, och hvad har jag dock gjort henne? ... Det finnes i detta så lifliga, häftiga och obegripliga hat hos den unga flickan en hem