Göteborgsposten – 16 oktober 1861, sida 1

vånansvärd hastighet och liknade bruset från ett stigande haf. Charles, doktorn och Skogsblomman hade skyndat till dörren . . . Dånet ljöd nu plötsligt som om ett helt regemente artilleri passerade gatan. — Allt är förloradt! skrek den gamle läkaren. Jorden skalf. .. Charles och hans vänner tryckte sig instinktmessigt intill korgallret för att icke bli kastade omkull... Gallret skakades och bröts... Nunnor, novicer och pensionärer rusade döfvade under skri af förfäran på en gång mot porten, som förde till det inre af klostret. Jorden skalf ännu starkare... en häftig stöt kom hela kyrkan att vackla . . . hvalfgången, som förenade kyrkan med klostret, föll tillsammans och hindrade de olyckliga qvinnorna från att komma vidare. De stannade alla, Jiksom träffade af åskan . I detsamma hördes ett nytt dån ... en ny stöt kom hela ön att skälfva. Utanför hördes sönderslitande skri, blandade med det förfärliga dånet från nedramlade byggningar.