Göteborgsposten – 14 oktober 1861, sida 2

bvarken förinå lyfta en spak eller säga sitt yes. (Jag betalte värdshusfrun, för att hon skule afJagsna sig, scn stängde jag igen dörrarne till klarne. Foöndans trädgård vetter åt en öde gata; då kamraterna kommit hit, gå vi och kläda utaf eougelsmannen ; Kafonden, och sv här äro ny iralberna afväåpna matroserna och .. . kl. 4 komma 1. stora batarne I land; det är ännu icke ljust vi gå i båtarne, kasta roddarne I sjön och skynda till fregatten. Badast 25 man hålla vakt lösen är: Aing and London. Inom två minuter äro vi herrar på däck... vi kapa ankarIke ttingarne, och lindbrisen, som friskar upp med a MN solen, drifver oss ut till sjös, innan någon i land ännu anar det ringaste. Lord Ellen och offievrarne, med undantag af seconden, befinna sig alla Pucrto-Espanna och skola cj gå ombord förrän kl. 7 efter hundvakten. Planen är ju god, min kapten ? i Och den gamle sjögasten gjorde härvid ett eutreckat, värdigt en dansös vid operan i Paris, af glädje öfver att hans verk lyckats. Charles räckte honom sin hand. Och G: — Jag förde honom med mig, min kapten — Han kunde begå någon dumhet, den Jandtkrabban. Jag tog honom i släptåg. Men han (begriper ingenting af hvad som skutt. i Hvar är han? als ? frågade han.