Göteborgsposten – 14 oktober 1861, sida 1

Glocester, ett fartyg om 80 kanoner, anställde jagt på oss. Att strida var omöjligt. Vi måste fly, för att kunna behålla vår tillkämpade egendom. Lyckligtvis hade vi god vind och Tamise är en förträfflig seglare. Men vi hade våra fiender under våra fövver, vi visste ej huru vi skulle kunna bevaka våra fångar och styra korvetten. Att döda menniskor blott för nöjet att få döda är så förfärligt, att ingen tanke derpå föll oss in. Glocester kom styrande emot oss med fulla segel. I detta kritiska ögonblick befallde jag, att alla engelsmännen som vi hade ombord skulle gå i stora slupen en och en och utan vapen, hvilket de ock gjorde, hvarefter vi lemnade dem på öppna hafvet. Glocester styrde kurs för att möta engelsmännen och gaf oss derigenom tid att slippa undan. Då vi sedan lade till vid Guadeloupe, satte jag der i land den franske fången. — Och hvad gjorde ni med miss Mary? — Jag behöll henne ombord. Hon var under åtta dagars tid min fånge. Skogsblomman förde henne sjelf till Kingstown, då vi lagt till vid SaintVincent. — Denna unga flicka hatar er mycket, Carlos! sade den gamle. — Jag vet det! svarade kaptenen. I detsamma ljöd en skarp hvissling, lik den från en högbåtsmans pipa, genom luften.