Göteborgsposten – 14 oktober 1861, sida 1

biljo (infanterist) ombord, så att vakten säkert skulle ana en falsk manöver, då de finge se oss nalkas med röda rockar. Doktorn såg på Charles. — Vidare? sade denne ifrigt. — Nå, återtog Mahurec, min id drifver mig vidare, jag lägger till vid kajen före engelse männen och jag håller dikt upp i vinden ett godt slag ända fram till fonda San-Pedro, som är det mest beryktade värdshuset och dit engelsmännen bestämdt skulle styra kosan. Den gamla krögerskan har Mahurec, sedan långa tider tillbaka, på sina fem fingrar. Hon känner igen sin sjögast ? — Ah mamma! hur mår du? jag har dubbloner på fickan och vänner att bjuda. Jag vill ha punsch. Men jag har min plan! jag måste brygga den sjelf. Hör, douros, för mig till vederbörlig ort och ställe! — Kör! sade den gamla och knuffäde in mig i sin egen kabyss. -Nå, jag gör i ordning några kittlar, slår i dem rhum, tfafia och franskt bränvin, spansk peppar och Cayennepeppar o. 8. v. och jag rör allt tillsamman, och jag gör deraf en punsch, som rifver i äfven bästa sjögaststrupe. När den är i ordning, tager jag plats i salen, för att vakta, och roar mig med att dricka med något löst pack der var. Jag hade alltjemt min idel