Göteborgsposten – 12 oktober 1861, sida 1

på en naturlig höjd uppföra ett slags liten paviljong med platt tak, hvarifrån man hade den vidsträcktaste och herrligaste utsigt. Hela ön upprullade vid foten af detta lilla observatoriuni sina rikaste och mest pittoreska landskap. I norr, i öster och vester utgjorde himmel och haf horisonten: i söder syntes tydligt Sydamerikas kKuster. Den beryktäde Mayaroviken visade till höger, hvilka nyckfulla inskärningar dess nästan alltid rasande böljor gjort i stranden: En timme efter de händelser vi nyss berättat, sutto trenne män på observatoriets tak och tycktes, under det de allvarligt samtalade med hvarandra, med djup uppmärksamhet följa de sällsamma fenomener, som då visade sig på himlen. Dessa trenne män voro doktor Cesar, don Jos och sennor Carlos. Alla tre riktade sina blickar mot vester och tycktes studera de skarpa och sönderbrutna spetsarne på de forna vulkanerna, hvilka reste sig framför dem, beherrskande alla de andra punkterna på la Trinidad. Bland dessa slocknade syntes längst Tamanas som vanligen uppsköt i luftensin ljusa rökpelare; hvilken dock för ett par timmar sedan plötsligt försvunnit för den gamle läkarens förvånade blickar. Röken hade icke mera synts till, men sedan några ögonblick lyste Tamanas spets