Göteborgsposten – 12 oktober 1861, sida 1

— ns ————————— — 2 ?? ! Det finnes många orsaker till en sådan sympati: religion, språk, handelsintressen som icke rivalisera, länge bestående konstivutionela institutioner, en fri press — allt ålstrar en likstämmighet i åsigter om politiska ämnen och gör missförstånd i dylika saker mindre sabnolikå mellan en engelsman och invänarne i Norden, än med folken i andrå delar af verlden. Jag vågar derföre säga, att det bör ej vara utan inflytande på verldens öde 1 allmänhet, om dessa länder rätt förstå hvaärandra och bindas vid hvarann genom skyddande åf samma intressen och understödjande af gemensam politisk frihet. Jag begagnar med flit ordet bör, emedan det inflytande, som Sverige och Norge möjligen skola komma ått utötvå, måste, tillfölje af brist på stor materiel styrka, oaktådt deras sjömans antal och anseende, hufvudsåkligen om än icke helt och hållet, bero äl att dessa båda länder fråmåtskrida i liberal riktning, såsom jag ock med tillfredsställelse medger att de ha gjort, isynnerliet under senare åren, fastän icke så hastigt att de kunna hålla jemna steg med de britiskå ideerna. Det skäll äfven bero på hära de begagna sig af sitt geografiska läge, hvilket tillåter dem att nästan helt och hället afhålla sig från inblandhing i den öfriga verldens tvister och, genom ett rätt bruk af deras fördelar, medgilver dem att förbättra sin ställning oth öka fastheten af sina politiska institutioner samt utveckla sin industri, och sålunda anskaffa de pekuniärå medel, som äro nödiga för organiseråndet och bibehållandet, bland annat, at n försvärsmakt, som är stor nog för deras eget oberoende och derigenom äfven tillräcklig för ått göra dem aktade af andra. Men för befrämjandet åf sådana ändamål och en säker politisk ställning är det utom tvifvel alldeles nödvändigt att gå allvarligt till väga och icke uppgifva något af den oförminskade kraft, som säkerligen ingen nation eger i högre grad än den britiska, men hvilken jag har skäl tro icke saknas våra nordiska vänuer, om de icke vanslägtats, då de en gång blifvit öfvertygade om att nödvändigheten så fordrar. Om det någonstädes på jorden är nödvändigt att nära och gifva fritt spelrum åt dessa fria institutioner, hvilka förläna hvarje menniska den kraft, som man endast kån förvärfva sig genom att vänjas vid att tänka och handla för sig sjelf, måste det säkerligen vara så i ett litet land, hvarest behöfvas, för att man skall kunna åstadkomma någonting, hela folkets förenade kraltter och att individerna äro fullt medvetna om sakens vigt och den ovilkörliga nödvändigheten af att göra sitt bästa för dess befrämJande. Jag har skäl att tro, det Sverige i detta hänseende har något att lära af Norge, dess ungdomligare och mera sjelfförtröstande yngre syster, på samma gång det skall bli nödvändigt för detta senare land att lemna något af sin okloka misstänksamhet och förvärfva något af den kännedom om verlden, som den äldre och mera stadgade systern, under århundraden en aktad medlem af Europas politiska råd, mer än en gång haft tillfälle att lägga i dagen. I Jag vet, till min ledsnad, att förhållanROR EEE SE EEE EET EET EEE EAA ATS