Göteborgsposten – 11 oktober 1861, sida 2

dransvärd snabbhet, rusade på sin motståndare och träffade bonom under hakan. James föll baklänges . Ett rop af raseri undslapp alla de närvarandes läppar: engelsmannen hade åter rest sig upp, men med två tänder mindre i munnen. — Ah din hund! sade han och föll åter en garde. Striden började ånyo. James, som blifvit försigtigare genom hvad som skett, samlade alla sina krafter och vädjade till hela sin skicklighet. Det skulle varit alltför förödmjukande för honom, den förste boxaren vid flottan, att inför sina kamrater bli slagen af en fransman. Han sökte locka Mahurec till ett felsteg, i det han mångdubblade sina låtsade anfall, men sjögasten kände i sin egenskap af Bretagnare alla stridens finesser. Hans stora knytnåfvar skyddade hans kropp lika bra som en sköld. James, som dittills ständigt hotat honom i veka lifvet, ändrade nu hastigt taktik och måttade i stället åt hufvudet. Mahurec höjde venstra armen . . . Det var en faute. James kastade sig med en snabb rörelse åt sidan och gaf sin motståndare en häftig stöt midti bröstet. (Forts.)