Göteborgsposten – 11 oktober 1861, sida 2

Östberg att till dessa arbeten dessutom kostnadstritt lemna smidesjern för 1,500 rdr. Så snart anslag af allmänna medel kunde erhållas, i likhet med hvad förut beviljats till strömrensningar i flere af de nordligt belägna elfvar, hvilka arbeten afse ett högst behöfligt skydd mot öfversvämningar men icke egentligen någon jordvinning, skulle på intressenternas vägnar komiterade uppgöra kontrakt med K. M:t och kronan, ställa säkerhet för anslagsbeloppet och låta utföra dessa vigtiga arbeten på dot mest ändamålsenliga sätt. Magistraten i Falun tyckes åse skarpskytterörelsen med lika blida blickar som borgmästaren 1 Falkenberg. Då neml. hundskatt skulle införas i Falun, och Magistraten förnummit att flertalet af stadens invånare var sinnadt att anslå densamma till skarpskytteföreningen, beslöt magistraten på förhand att vägra proposition om ett dylikt användande. Genom fast vidhållande häraf kunde icke någon ofverenskommelse tr: atfas, utan ärendet atslöts etter hvarjehanda ömsom löjliga ömsom förargelseväckande scener med en besvärshänvisning för dem, hvilka varit gensträfviga mot magistratens åsigt, att medlen skulle ingå i stadens s k. ekonomikassa. Sätt att få tak öfver hufvudet, Förra lördagen inställde sig i Stockholms poliskammare en f. d. kronoarbetskarl vid namn Almqvist och begärde blifva häktad, emedan han ej hade något hem. Detta kunde likväl icke bifallas, utan tillsades han att gå och skaffa sig bostad. Då vaktmaåstaren vid poliskammaren på e. m., sedan alla vederbörande aflägsnat sig, gick igeuom lokalen, för att tillse det dörrarne voro stängda, fann han i kommissariens rum Almqvist liggande på golfvet sysselsatt att med en afbruten eldgaffel uppbända en af kommissariens tillåsta bordslådor. På tillfrågan hvad han företog sig, svarade Almqvist: Jag begärde i förmiddags att få komma i häkte, men det ville icke polismästaren bifalla; jag skall likväl visa houom, aw det går för sig. Det lyckatdes naurligtvis också på detta sätt. Ny kyrka. Inom Gudmuntorps församling at Lunds stift firades sistl. Michali-dag en vacker och religiost solenn fest, i det den för nämnde församliog, på bekostnad af dess patronus, grefve Reventlow, upptörda nya kyrkan högtidligen invigdes af suttets biskop. I Malmö Snällpost lemnas följande skildring at den nya kyrkan: Detta tempel, hvars läge, på en höjd vid sidan om den romantiska Pinedalen med sin Kungskälla, troligen är det mest natursköna, någon kyrka har, är så till sin yttre som inre utstyrsel lika värdigt som prydligt, nogsamt vittnande om såväl patroni trikosughet som deras osparda nit och möda, ät hvilkas ledning byggnadstöretaget varit antortrudt. — Kyrkan är uppförd i regelbunden, enkel och vacker stil med höga fönster å båda sidor, så att den är ovanligt ljus, och med en prydlig gesims, både i murarne och tornets bäda gallar, under skiffertak. Invändigt är kyrkan bög, med hvältdt gipstak, hvilande på tvenne rader panelade pelare, hvilka äro målade i ek med torgyllda lister i alla speglarnes kanter uppitrån och ned till pelarnes totter. Bänkarne äro öppna med gaflar af gjutet jeru. Predikstolen är enkel, målad i ek, med förgyllning i speglarnes kanter, och rundt omkring dess öfversta rand, såväl som omkrivg altartäckets kuätall och bönepallen, hvilka alla äro klädde med mörkrodt sammet, äro fästade 1 brunt och rödt schatterade fransar, arbetade och förärade till kyrkan af greftvinnan Reventlow, som äfven skänkt en af henne konstnärligt utsydd altarduk. Bland de öfriga församlingsboarne har inspektor Clausen till kyrkans invändiga prydande bidragit med gåfvan af en vacker bronserad dopfunt, hvarjemte dess fru till hölje öfver communionkalken gifvit den af henne konstnärligt utsydda wvid sista landtbruksmötets