Göteborgsposten – 10 oktober 1861, sida 2

känna) hade han såsom engelsmännens fånge blott då och då bört några franska ord, så att denna visa i detta ögonblick upprörde hela hans varelse. — Ah! min Gud! ropade han, utan att kunna på något annat sätt ge uttryck åt sin rörelse, — Hvad står på? sade Maburec alltjemt på franska. — Ah, min Gud! sade Gervais och spärrade upp sina ögon; ni talar franska? -Liksom far och mor! — Hvad! ni skulle vara? .. — Född i Bretagne, en sjögast af första skoffan, och för en stund herre öfver min tid! . med en obegränsad permission! Och alla fickor fulla med pluringar . . . — Ah! min Gud! heliga Jungfru ! en fransman! upprepade Gervais, som icke kunde tro bvarken sina ögon eller öron. — En fransman! . . . hvar då? ljöd en röst full af förakt. Mahurec vände sig hastigt om: James, den starkt byggde engelsmannen, stod midtemot honom. (Forts.)