Göteborgsposten – 10 oktober 1861, sida 1

TN NANNA ANAR honom, liksom han äfven dragit den arme borgaren upp ur sjönöden. — Till fondan! skrek James och drog den olyckliga med sig bort mot värdshuset; och j andre klaren struparne! Landtkrabban måtte vara rik som Kresus, efter som vederbörande taga sådan vård om honom. Vi skola supa upp hans dubloner ! — Till fondan! upprepade bandet. Alla satte sig nu i gång med James och Gervais i spetsen. La fonda San-Pedro liknade alla andra krogar i de spanska kolonierna. Ett lågt tak, en stor sal på nedra botten, en liten trädgård utgjorde värdshusets allt. I salen funnos bänkar, bord och groft tillyxade stolar. En osnygg disk fanns i djupet af rummet; en qvinna, föga värdig denna titel, tronade derbakom i hela glansen af en omöjlig toilette. 8 å 10 smutsiga och rykande lampetter hängde på de nakna väggarne. Fondan San-Pedro njöt likväl på Trinidad af ett godt rykte. Innan engelsmännen stega öfver tröskeln, voro redan bänkar och bord upptagna af drickande och ätande gäster. Ett af dessa bord, som stod invid ett stort öppet fönster, utgjorde ett slags medelpunkt för en glädtig och bullersam samling af spanjorer, negrer, metizer, mulatter, menniskor af alla färs ger och alla länder, hvaraf det finnes rikt öfver