Göteborgsposten – 9 oktober 1861, sida 2

den värde insändarens artikel ej, såsom vi vilja visa, torde kunna vederlägga. Insändaren säger, att tidskriftens titel af årsskrift antyder, att man under årets lopp måste samla material dertill. I n:o 13 af tidn. UpsalaPosten för i år, hvari lemnas en redogörelse för tidskriftens syfte och plan, står dock att årsskriften skall under årets lopp utkomma i häften, hvilka sedermera skola utgöra ett eller två band. Denna uppgift utvisar ovederläggligen, att meningen varit att åt årsskriften gifva en viss periodicitet, om man än icke velat fullkomligt binda sig vid bestämda tider. Namnet Årsskrift behöfver dessutom alldeles icke betyda, att skriften skall utkomna vid årets slut, utan, hvilket väl äfven här ursprungligen varit meningen, under årets lopp, i likhet med Öfversigt af Vetenskapsakademiens forhandlingar, Comptes rendus, diverse Jahrbicher m. fl. lemnande redogörelser för vetenskapernas olika situationer och fortgående utveckling. På detta sätt skulle tidskriften ock bäst fylla det af insändaren i förbigående omnämnda ändamålet, att utgöra en ersättning för de forna i disputationstorm af professorer och adjunkter, äfven docenter utgifna lärda arbeten och uppsatser, hvilka studenterna förut fingo såsom respondenter betala, då deremot regeringen nu lemnar understöd. Hvad detta senare angår, torde man böra uppmärksamma, att Kongl. Vetenskapsakademien i Stockholm ju mottager lärda uppsatser af värde i sin tidskrift, der det tillochmed vore önskligt att de lärda männen i Upsala oftare visade sig, fastän Vetenskapsakademien hör hemma i Stockholm och ej i Upsala. Regeringens förstråckning kan derfore med allt fog anses som ett ingalunda opartiskt gynnande at Upsalaintresset, hvilket afser en isolering från de vetenskapliga inrättningarne i Stockholm, som måste blifva till skada för dem båda. Insändaren anmärker, att då anslaget först i januari månad beviljades, så torde det ingalunda anses, att tiden onödigtvis förspillts. För de personer, som kunna tänka och bruka tänka, att blir det intet al i dag, så blir det väl i morgon, kan det så tyckas; men annars må väl 9 månader kunna anses för en ingalunda ringa tid i ett sådant fall som detta, isynnerhet som man ju har, enligt hvad insändaren berättar, 40 ark redan färdigtryckta. Huru det kommer sig, att af dessa 40 ark ännu intet spridts ut till allmänhetens kunskap, torde insändaren kunna upplysa om. För de utanför stående förefaller det obegripligt, mest tillfölje af det en gång förut uppställda programmet, att utgifva tidskriften i häften, hvartdera omfattande en sektion at de fem, som skola utgöra skriftens hufvuddelar. Hvad insändaren sedermera behagar orda om att anmärkaren ej riktigt följer med sin tid, må stå för hans räkning; dock kunna vi ej ingå på att stärka honom i sin ljufva villa om att sällan har ett så verksamt litterärt lif utvecklat sig vid Upsala Akademi, som just på senaste tiden. Att prof. B. E. Malmström samlat sina litterära, förut af allmänheten kända uppsatser och gifvit ut dem i ett par häften; att Claössons efterlemnade skrifter utkommit i Stockholm; att Tibulli Elegier öfversatts af prof. Petterson och utgifvits, samt möjligen något mera utkommit i Upsala, såsom t. ex. Nybloms Samlade Dikter och ett aftryck af Lalla Rookh, tyckes ej bevisa någon särdeles stor lifaktighet inom den litterära verlden. En korresp. från Upsala har visserligen upplyst om att Religionens Historia af Cornelius snart utkommer, detta ha vi icke haft oss förut bekant. Att det unga Sverige skall gifva sig ut med en kalender till julen kan visserligen vara roligt nog att veta, men man kan väl anses följa med sin tid, utan att känna en sådan riksvigtig händelse, som att ett sällskap vittra studenter behagar kalla sig för det unga Sverige och utgifva i en kalender några poetiska försök.