Åskådarne af denna upprörande dram, hvilka hotades med att sjelfva blifva handlande personer i densamma, stodo liksom förtrollade och voro oförmögne att bistå sin modige hjelpare. Krokodilen gjorde oerhörda försök att krossa jernstången, hvilken verkade på honom som ett betsel, och att komma åt sin ryttare. Mannen hade blott stridt sedan en minut; men så starka voro de stötar han måste uthärda, att hans krafter nästan voro uttömde. Badande i svett, med flämtande andedrägt lutade han sig bakut, för att undgå de hvassa tänder som hotade honom. — Döda honom! stöt ned honom! skrek han med hes röst. Denna apell till de närvarande männens mod frambragte en elektrisk verkan och ryckte de församlade ur deras domning. Lord Ellen hade åter upprest sig. Han och don Joså skyndade fram med värjan i hand. De stötte in sina vapen i odjurets kropp trots dess hårda fjäll. (Forts.)