Göteborgsposten – 8 oktober 1861, sida 1

sBlackriflemännen, efter mr Black i New Orleans. Då mayorn några dagar senare erfor detta, framställde han åter emot honom den gamla anklagelsen för att vara unionist. Kapt. Goldman brydde sig dock ej derom, förrän han en dag fick veta, att femton eller tjugo man blifvit lagde i försåt, för att fånga honom. Man rådde honom då, att om möjligt, söka undkomma till nordstaterna, och detta lyckades honom äfven efter åtskilliga äfventyr. De berättelser han framställer om sättet, hvarpå man i sydstaterna tvingar folk till krigstjenst, äro verkligen upprörande. Man berusar dem eller slår dem till marken och innestänger dem sedan i bomullsmagasiner under bevakning, tills de gå in på att låta enrollera sig. De föras sedan tilllägret, men bevakas äfven derefter noggrannt. Så till exempel bestod första regimentet af öfverste Tochmans brigad till stor del af irländare. Dessa hade alla blifvit hoprafsade på anförda sätt. Då de sedermera beordrades till Virginien bevakades de flere dagar före afmarschen på det strängaste af folk ur ett annat regimente, för att hindra dem från att rymma sin väg. I Grand Junction saknade regimentet helt och hållet föda. De hungrande soldaterna anföllo hotellet derstädes och nägra och tjugo blefvo nedskjutna innan uppresningen kunde qvätvas. Allt hvad som behöfs för att kunna tvinga folk att enrollera sig, är att anklaga dem för att vara unionens anhängare; vilja de då ej gå in i de konfedererades armå, bli de misshandlade eller mördade af packet. Ett ordentligt plundringssystem bedrifves på det sätt, att rikt folk tvingas gifva pengar till armåen, för att ej blifva plundrade. Der gifves ingen säkerhet till lifvet, icke ens talfrihet. Man tvingar oupphörligt främlingar att taga tjenst i armeen. Britiske konsuln beifrade blott en enda gång dylika våldsåtgärder mot engelsmän, och detta trohgen emedan Times korrespodent för tillfället befann sig derstädes. De öfriga konsulerna ha ej allenast gjort intet för sina landsmän, utan bidraga tillochmed genom penningar och uppmuntran till att tå dem in bland trupperna. Med ett ord sagdt, pöbeln herrskar oinskränkt, och detta är dock den stat, der de separatistiska ideerna äro minst vilda och öfverdrifna. Allt aktningsvärdt folk i New-Orleans är för unionen, men vågar ej tala ut. De måste offra hf och egendom på styrelsens i Richmond altare, hvilket säges vara helgadt åt friheten, ehuru dess dyrkare uppsätta sina arm6er genom tvångsåtgärder och understödas blott af packet.