Göteborgsposten – 7 oktober 1861, sida 1

syntes; han bet sig flera gånger i de fina läpparne med ett uttryck af dåligt lynne och oro. Ingen observerade honom utom en : don Joså. Läsaren torde påminna sig den unge spanjorens ord, kort innan doktor Cesar inträdde i salen. Sedan dess hade don Jos6 ej förlorat honom ur sigte en enda minut, utan med djup upp märksamhet granskat alla de rörelser, som afspeglade sig i doktorns ansigte. Men då han ej kunde höra det med sakta röst vexlade samtalet mellan miss Mary och läkaren, hade han sökt gissa dertill, genom at noga betrakta deras ansigten och mången gång uttrycksfulla pantomim, samt de blickar de vexlade. Vid lord Ellens ankomst öfverraskade dor Jos en blixt af dyster glädje i doktorns öga. Han hade lätt kunnat bemärka den oro, som afmålat sig på sennor Cesars ansigte, då hamnkaptenen talat om den hotande stormen och de förfärliga faror, ett fartyg måste löpa i Mayaroviken. Sedan slutligen doktorn isolerat sig från de andra grupperna, hade don Joså fördubblat sin uppmärksamhet. Den unge spanjoren gick lifligt fram till den gamle läkaren, lade sin arm under hans och drog honom med sig till balkongen. Doktora hade förvånad följt; men hvarje ut