Göteborgsposten – 7 oktober 1861, sida 1

— Åh! inföll lord Ellen, vinden skall nog friska upp igen. Jag såg för en stund sedan i söder några fosforescenta ljusstrimmor, hvilka förebådade stormen. Den gamle läkaren hade fullkomligt återhemtat sig från sin förvirring, hvilken de närvarande dessutom icke gerna kunnat varseblifva. — Ah, lord Ellen! inföll han med lätt ironi och tog sig åter en pris, om en storm bryter ut och den beryktade korsaren ligger ute, skulle England kunna bli hämnadt, utan att behöfva kosta på sig ett lod krut! Hvad såser ni derom? Lord Ellen svarade med ett tvunget leende. I denna stund upptogos hans tankar af något helt annat än doktorns ord. Alltsedan sitt inträde i klostret hade den engelske officeren icke upphört att egna sin uppmärksamhet åt miss Mary. Han hade icke sagt fyra ord, utan att, genom en böjning på hufvudet, åtminstone de tre ställdes till dottren af guvernören i Kingstown. Hans blickar, ömsom smekande, ömsom stränga, skjöto sina skarpaste och mest utmanande pilar på den unga missen; men Mary hade ej värdigats besvara de till henne ställda orden, och hennes ögon hade med ett visst förakt vändts bort. Det var synbart, att den unga flickan ville visa sig bitter mot sin trolofvade och denne sök