Göteborgsposten – 5 oktober 1861, sida 1

jag nyss visade dig djupet af den afgrund, som sorgen gräft i mitt hjerta, gjorde jag det, för att låta dig bättre begripa all min glädje och fröjd, ty jag vet, att du håller innerligt utaf mg. — Fransmän! en flotta! sade Mahurec, hvars ansigte blifvit alldeles karmosinrödt. För tusan! den engelska flaggan, som nu svajar på Pointeåa-Pitre skall falla under min yxa, jag svär det, och vi skola i stället i morgon bittida hissa tricoloren. — Ja, Mahurec, vi skola segra; och då jag bidragit till att i Antillerna utplåna den fläck som satts på vår nationala flagga, så bör väl äfven Frankrike borttaga hvarje spår af den fläck, hvarmed en obillig dom betäckt mig! Sedan Guadeloupe blifvit eröfradt, återvänder jag till Frankrike med uppdrag från den nye guvernören, ty detta är den enda gunst jag vill begära utaf honom, och då... -— Då, afbröt Mahurec, krossa vi edra fiender. Vi skola omfamna edra vänner och trampa fienderna under fötterna? Det är godt... men är det säkert, att franska flottan befinner sig i dessa vatten? — Hon ligger tjngo lieues från Guadeloupe på höjden af Dominique! Skogsblomman har underrättat mig derom, säger jag dig! Hon har från sin pirog kännt igen de franska fartygen.