Göteborgsposten – 5 oktober 1861, sida 1

RER tr rr RR RR ———-N lig hårprydnad under resan, och begaf sig i väg till mildare klimat, för att, som annat förnämt folk, der sköta sin försvagade helsa. Uppenbarligen led hon af krattlöshet och anemi, och bar således troligen rest till Nizza. Lycklig resa och välkommen åter med förnyade krafter, ungdomsglödande kind och eldiga, tjusande blickar! Hr höst letade emellertid i vattenpussarne reda på sommarens bortkastade spira, och har hittills handhaft densamma på ett sätt, som gör all heder åt den gamle ungkarlen. Vi njuta af en klar och hög luft och en för denna årstid ovanligt värmande sol, hvilken ännu har mycket gront att lysa öfver. Ännu kunna trädgårdsföreningens för allmänheten nu mera gratis upplåtna beaux restes fägna, och den så utmärkt lyckade anläggningen från Kungsparken nedåt Pustervik prunkar med en gräsmatta, hvars vårfriska safuighet bjert sticker af mot de fallande, gulnade bladen. Denna anläggning skall i närmaste framtiden blifva tör Trädgårdstöreningen en farlig rival i allmänhetens gunst ända till dess den äldre anläggningen tager så mycken upplysning till sig, att man bland de nu så lummiga buskagen ej under de mörkare altnarne riskerar att hvarje ögonblick slå skallen ihopa med en annan menniskas. För en anläggning af detta slag, och med den betydelse densamma vunnit för samhället, är gasbelysning af många skäl nödvändig, och ej minst om saken ses från sedlighetens synpunkt. Den som sett någon af utlandets gasbelysta offentliga trädgårdar eller promena der och påminner sig den underbara effekten af gasljus bland de grönskande buskagen och under de lummiga löfhvalfven, han skall med nedslagenhet se huru man här ännu vandrar i ett egyptiskt mörker, fast man endast behöfde kasta en silfverblick åt gasverket och uttala skapelseformeln: varde ljus! Dystert och slutet sedan veckor tillbaka, har mellan dessa båda anläggningar vårt nya teaterhus prunkat. Men lif har nu ändtligen här börjat blifva rådande: Utvändigt fejar man och målar samt uppreser bilder, invändigt håller äfven hr Oscar Andersson på att feja och anordna sina bilder. Må han håri bättre lyckas, än teaterdirektionen gjort det utvändigt. Ty har ännu någon promenerande kunnat upptäcka hvad de tvenne allegoriska figurerna skola föreställa, hvilka, stående på fagadutsprånget, stöda sig mot gafveln och leka kurra gömma med åskådaren? Står man nedanföre teatern, äro de bortskymda, står man på längre afstånd så sammanfalla deras konturer med den hvitmålade väggen. Det enda man tycker sig varsna i deras uppsyn är en ängslig fråga: hvad skola vi göra här? De tvenne andra bilderna på utsprångets kant hafva deremot en ypperlig plats och göra god effekt, något höjande det tunga och nedtryckta i teaterns byggnadsstil. Hvarfore an-: bringade man icke de tvenne nu så malplacerade figurerna på vestra gafvelutsprånget, symmetriskt medåde tvenne andra; eller (om man alls icke vill bry sig om hurudan man är baktill, blott man är snygg och putsad framtill) hvarföre höjde man dem ej till hörnen af gafvelns högre belägna afsats eller ställde en på hvardera sidan af den fagadutsprånget krönande lyran, i jemnbredd med de öfriga. Huru lätt