Göteborgsposten – 5 oktober 1861, sida 1

ankar. Den bade nyss kommit till ro och ingen båt hade ännu lemnat fartyget. Hr Charles lutade sig framåt och gaf en vink åt de båda indianer, som rodde båten. Dessa drefvo båten mot kajen, som var på detta ställe alldeles öde. — I natt, vid vanlig tid och ställe! hviskade hr Charles hastigt i Mahurecs öra; och glöm framför allt icke någon af mina instruktioner. Hr Charles hoppade härvid upp på kajen och fördjupade sig i en trång och mörk gränd, som utmynnade midtemot honom. Pirogen återtog sin väg mot det inre af hamnen. Mahurec tog en rik indlansk pipa, stoppade och tände henne; derefter sträckte han ut sig i hela sin längd på toften och började röka, uppstämmande en spansk sång. Jullen, som förde lord Ellen, lade då ifrån den engelska fregatten.: På dennes relingar såg man en mängd sjömän, sysselsatta med att lösgöra båtarne från deras taljor, under det andra stodo på däck, färdiga att hjelpa till med att skjuta ut dem i hafvet. — Hum! inföll Mahurec, under det han åsåg dessa olika manövrer, hvilka upplystes af skeppslanternor, alla krabborna skola i land... Om man kunde .