Göteborgsposten – 5 oktober 1861, sida 1

Rn —— RENEE RT land från anfall. Intet annat förbund skulle ha sådan utsigt till varaktighet, ty i intet annat skulle det finnas gemensamhet i intressen och frändskap i känslor och tankar. —— Endast med Sverige och Norge är en jemnlik och varaktig förbindelse möjlig, och man kan ej ofta nog uttala sin önskan om, att man må söka förbund med de bäda brödrarikena: ju innerligare förbundet är, desto bättre för Danmarks framtid. Må danska regeringen imse detta, men må äfven folket i sin helhet få ögonen öppna derfor! Men i afseende på denna fråga är folket deladt i tre partier. Först stå skandinaverna från i går, hvilka tasthålla vid tron om att skandinavismen är en sann id och innehåller den enda frälsningen i nuoch framtid för Danmark och för hela norden. Men förutom dem finnas dels de få, som äro direkta och ovilkorliga fiender till denna tanke och till hvilka det ej lonar mödan att tala, ty de hafva ingenting lärt af nutidens nationala rörelser, de hafva ingenting glömt at forna strider med Sverige — dels den stora mängden af denna obestämda riktning, som hvarken är för eller emot, många, som icke vilja lyfta handen för att hindra, men ej heller för att befrämja denna sak. Måtve de inse, att det finnes ett oupplösligt band mellan alla de nationala rörelserna, att den ena ovilkorligen drifver den andra med sig, att Italiens utförda enhet betramjar Tysklands enhetssträfvan, att Tysklands strätvan gör nödvändig Nordens! Muiden Maiden Marjoja. I. Kertoelmia, Nepomukilta. Suomennos. Så lyder den finska titeln å en i Helsingfors utkommen öfversättning af några berättelser al Nepomuk (Kjellman-Göransson). Ryska lappar på nor sk mark. I Tromso tidning tör d. 7 Sept. läses: Det har vid undersökning bekräftat sig, att ryska tjellappar låta sina renar beta på norskt område. Under flere år har sådant händt, i det ryska renhjordar blitvit drifna öfver på norskt territorium till betning i Kaafjorddalen och Skibottendalen. Detta har skett till stort förtång för de der boende, hvilka synnerligast i är blifvit skadade, då 3 lappfamiljer från Muonioniska nedsatte sig på eller vid gränsen och släppte sina renar ned öfver Skibottendalen. Det uppgifves, att för 3 år sedan en på det allmännas råkning öfver Raaelven upptörd bro, hvilken utgör ett fullständigt afsparrningsmedel för passagen till fjells, blilvit af, som det uppgifves, ryska lappar, formligen alspärrad, för att hindra de till Skibottendalen dritna renhiordarne trån att slippa tillbaka till fjells. De ryska renarne drifvas neml. vanligen i början af Maj öfver på norska området och förblitva der till midsommar, då värmen drifver renen till fjellen. Till och med i Lyngsdalen, midt i Lyngens socken, skall en rysk lapp under flera somrar hafva uppehållit sig med sin familj och renhjord, liksom andra ryska lappar årligen deltaga i fisket i Kaafjorden. Detta tyder på en slapphet i kontrollen från norsk sida utaf lagen af d. 7 Sept. 1854. Egendomlig räddning ur lifsfara. Norska Morgenbladet berättar följande från Kristiania d. 28 September: I går på morgonen hände den olyckan, att en af de arbetare, hvilka äro sysselsatta med att nedbryta den