Göteborgsposten – 4 oktober 1861, sida 2

gång. Tyvärr, hafva händelserna alltjemt varit oss vidriga. De engelska handelsfartygen hafva endast sällan kommit i vår väg och vi ha tio gånger måst slåss med krigsskepp. Vårt mod och vår kraft hafva gifvit oss scger, men vår ställning är alltjemt sväfvande och obestämd. Engelsmännen hafva bemäktigat sig våra kolonier: Sain Vincent är nära att duka under: ingen hamn år oss mera Öppen i Antillerna. Mahburec, jag har nu i två månader väl tjugo gånger frågat mig sjelf, om det icke skulle vara bättre att sluta med detta eländiga lif. Om mitt öde ej vore för alltid brutet, om jag icke vore brottslig, äfven under det jag kämpar och drager med mig till undergång modiga hjertan, hvilkas tillgifvenhet jag kanske icke skall kunna vedergälla! — Hr Charles! min kapten! sade Mabhurec upprörd. Tala icke så der! Det är dumheter, som komma mitt hjerta att kränga! VII. Förtroendet. — Min kapten, det skulle vara vida bättre att söka återvända till Frankrike, än att rufva på sådana der tankar! återtog Mahurec efter ett ögonblicks. tystnad. — Återvända till Frankrike? upprepade