Göteborgsposten – 4 oktober 1861, sida 2

Från Finland. Till studentbyggnadsfonden hade till den 21 Sept. influtit inalles 26,741 rubel (å 2 rdr 84 öre). — Mamsell Hilda Stadius, sångerskan från Saimas stränder, har i Helsingfors gifvit en konsert, hvilken mycket slagit an. Det är icke — heter det i en recension — hennes berömda lärarinnas, fru Nissen-Salomans ståtliga, praktfulla stämma, som förvånar örat, äfven der den icke alltid kan röra hjertat; det är en till omfånget betydlig, till intonation och styrka jemtlörelsevis späd röst, hvilken naturen liksom enkom danat att tala till nordiska hjertan. Mamsell Stadius är född sångerska, men en sångerska efter vårt sinne, och det är lyckligt att så är. — En minnesfest skulle d. 24 Sept. fi ras i Helsingfors till hågkomst af den for tidigt bortgångne målaren Werner Holmberg. Vid samma tillfälle skulle expositionen af hans taflor öppnas. — I Helsingfors Tidningars vanliga veckoofversigt tör d. 20 Sept. läses bland annat: Man känner redan i luften att någonting riktigt ruskigt är i annalkande. Det kommer bestämdt mycket snart, men ännu är det ej här. Annu gifver solen rätt mången varm sommarblick, och när man dertill har på sitt bord, såsom vi, en den vackraste äppelblomma, plockad för några dagar sedan (d. 15) i närheten af Tavastehus, så är man färdig att med Almqvists Marjam börja tala om en höst, medan vår är. Tavastehus, det är nu i mer än ett afseende för oss Helsingforsare en hesperisk ort — derifrån få vi blommor, och ditåt kasta vi våra längtande blickar, nu när hösten med sin köld står utanför våra dörrar. Der finns värme, der finus ved, och endast derifrån kunna vi vänta räddning ur den vednöd, som hotar att inbryta öfver både futtiga och rika. 6!, å 7 rubel famnen — det priset jagar stickor i alla hjertan, och, som sagdt, den enda förhoppningen vänder sig till jernvägen och Tavastehus. Jernvägsarbetena lära under hösten ha gått framåt med en nästan oväntad raskhet, och man börjar verkligen tala om en möjlighet att få hela linien farbar redan till vårvintern. På denna möjlighet är väl dock ingalunda värdt att bygga några kalkyler. En annan möjlighet, som kanske är något mera att bygga på, är den att emellan Helsinge malm och Leppäkoski (i Janakkala) jernvägen efter ett par månader alldeles bestämdt är begagnelig, s framt man blott kan lyckas att få ett lokomotiv transporteradt öfver ett ännu rätt betänkeligt ställe vid Vanda å. Så länge man ännu icke fryser alltför strängt, borde man dock kunna tänka på någonting annat än ved. Men hvad tänker man på. Det är en tyst och stilla tid. Ute i den öfriga verlden är det för ögonblicket tystare in det på flera år har varit. Här hemma anser man det mera knappt mödan värdt att bråka med saker, öftU UKRAINE rm sr RER RU TFF RFEPIR R SSRBIEE o JARL BFRE AR