Göteborgsposten – 4 oktober 1861, sida 1

Den ene af de senare bar en ytterst enkel drägt, hvilken dock på samma gång var för den tiden ytterst elegant: han var klädd i indiskt nankin. En stor halmhatt betäckte hans bufvud och de böjliga breda skyggena föllo ned öfver hans ansigte, hvars drag de sålunda dolde: Denne man hade en ståtlig och väl byggd gestalt och tycktes ännu vara helt ung. Hans kamrat bredvid bildade återigen en fullkomlig motsats mot honom. Den förre var smärt, högväxt, elegant; den senare grof, kortväxt och bredaxlad: hans drägt förrådde någonting bizarrt underligt : Röda strum-. por, röda byxor, blå väst, kastanjbrun rock och trekantig hatt, skor med guldspännen och en massa kedjor, ur, berlocker, hvilka gåfvo honom nästan utseendet af en grannlåtsbutik. Men för att göra honom rättvisa, måste vi dock medgifva, att han såg mycket besvärad ut i sin lysande drägt. Han tycktes, der han satt på toften, icke våga röra sig, och då han ibland skulle flytta på sig, skedde det med den mest generade hållning i verlden. Pirogen nalkades intill Puerto Espanna med dagens sista strålar. Fregattens höga master jaftecknade sig i svart på den af den nedgående solen purpurstänkta himlen. Då det ej finnes