Göteborgsposten – 2 oktober 1861, sida 2

skall väl lord Ellen säga, om ni vägrar att vända tillbaka till Saint-Vincent? — Ahl! inföll Mary med impertinens, han får säga, hvad han behagar! — Men ert äktenskap . . . — Det är icke ingånget ännu, doktor! — Det skall ingås; ni har lofvat . . . — Ah! afbröt miss Mary med ovanlig liflighet, lord Ellen hade också lofvat, att icke vända till Kingstown förrän han bemäktigat sig korsaren! . . . Ni finner väl nu, doktor, att man ej kan vara tvungen hålla sina löften. Alla betraktade förvånade den unga engelskan: hon hade lagt en sådan eld i sitt svar, att detta föreföll något obegripligt för dem som icke kände hennes så ovanligt romaneska natur. — Var då ert äktenskap beroende af lord Ellens seger? sade Angeles med en frågande blick på sin kamrat. — Kanske! mumlade Mary med bortvända blickar. Doktorn stod med högra handen på ryggstödet till den unga flickans stol. Han lutade sig ned öfver henne och hviskade, under det samtalet åter började på alla håll: (Forts.)