Göteborgsposten – 2 oktober 1861, sida 2

han från kasernen förpassades direkte till cellfängelset. Tillfrågad om sin föregående lefnad, uppgaf han, att då han, någon tid före sin transaktion med prestbeviset, ankom bit till Göteborg; hade han kommit i lära hos en tunubindare, hvilken uppgift han dock i ett ögonblick af ny oförsigtighet ändrade dertill, att han skulle kommit i kammakarelära. ÖOrsaken hvarföre han låtit förtalska prestbeviset skulle varit den, att hans riktiga bevis blifvit smutsigt och utnött, hvarföre han sett sig föranlåten att med uppoffring af en riksdaler — priset for ofvanuämnde tabrikörs åtgörande — förskaffa sig ett nytt. Siålet bänvisades till Rådhusrätten. Ett olyckligt äktenskap. En f. d. poliskonstapel Sandberg, som nu sysselsätter sig med måleri, stod i går inkallad af sin hustru, derför att han ej bidrager till hennes och deras gemensamma barns uppehälle. Mannen, som tillfölje af tidigare uteblifvande nu inställdes genom hemtning, hade, då denna skulle verkställas, inlåst sig, så att poliskonstaplarne måste bryta sig in i rummet der de visste att han befann sig. Förut hade han genom ett annat knep undgått poliskonstaplarne. Han förklarade nu, att han ej ville undandraga sig att bidraga till hustruns och barnets underhåll, men påstod sig hysa misstankar mot hennes äktenskapliga trohet, bvilket vore en af orsakerna, hvarföre han, såsom fallet upplystes vara, icke bodde tillsammans med henne. Hustrun lärer dock vara en bra menniska och ha rätten på sin sida i den bedröfliga äktenskapliga tvisten. Slutet blef, att mannen, som sade sig furtjena penningar, ålades att med tjugo rdr i månaden biaraga till bustru och barns underhåll. Från Stockholm. Uppoffrande kärlek. Pigan Johanna Charlotta Eklund, i tjenst hos nämndemaunen Gustaf Daniel Stark i Jädre och Hjelsta socken at Stockholms län, hade gjort bekantskap med drängen Wilhelm Wester, i tjenst å Jädre, men nyligen blifven soldat vid Uplands regemente för Österby. På intet vilkor kunde Jobauna förmå fästmannen att gitta sig med henne. En vacker dag omtalar hon för honom att hon vore i hafvande tillståud, hvilke. hennes utseende äfven syntes styrka. Fästmannen betänker sig dock och forklarar på det bestämdaste awt ban icke vill gifta sig, utan i stället bekosta den blifvande verldsborgarens uppfostran. Johanna begifver sig d. 3 d:s ombord å ängbåten Örsundsbro hit till Stockholm för att helsa på sina slägtingar, men återkommer några dagar derefter hem till sina föräldrar, torparen kklund och dennes hustru, boende under Stora Bärby, och medför då ett nyfödt gossebarn, som i dopet blifvit kalladt Carl Johan. Nu vände Johanna sig åter till fästmannen, men vid närmare påseende å dopattesten befanns gossen vara född redan d. 20 Aug. d. år och innan Johanna anländt till Stockholm. Misstankan om bedrägeri anmäldes för länsmannen, hvilken anställde förhör med Johanna, som slutligen erkände att hon aldrig framfödt något barn, utan endast skaffat sig detsamma för att förmå Wester att gifta sig med henne. Hon hade för att göra sin ställning trovärdig genom klädernas uppstoppning sökt gifva sig eww fylligt utseende. Barnet skickades hit, och skrifvelse medföljde från kronofogden till öfverståthållareembetet om hvad som vid förnöret med Eklund blifvit upplyst. Kommissarien Backlund fick uppdrag att skaffa reda på modren till barnet och lyckades med ledniug af dopattesten att få något ljus i saken af barnmorskan Lundqvist. D. 28 Sept. inkallad till polisförhör berättade denna, att modren till barnet är en ogift qviuna, boende uti huset n:r 55 vid Sibyllegatan. En namngilven qvinna hade d. 3 Sept. på morgonen infunnit sig hos Lundqvist och omtalat att en flicka anländt hit, hvilken åt ett rikt rusthållaretolk i närheten af Stockholm önskade erhålla ett spädt barn, hvilket de ämnade upptaga som eget. Lundqvist hade då kommit att tänka på förenamnda qvinna, hvilken befinner sig uti fattiga omständigheter. Underhandling hade uppstått härom, sedan Lundqvist framställt förslaget, hvarpå modren snart ingått, och baruet hade öfverlemnats till den främmande qvinnan, hvilken lofvat att barnet skulle må väl, emedan rusthållaren hade 40 kor. Lundqvist hade lindat in barnet i en shawl, och så bar det af, sedan den främmande qvinnan lotvat att snart underrätta om barnets betinnande. Målet uppsköts i afbidan på upplysningars vinnande om den person, som med Lundqvist imledt affären. 1 undqvist bedyrade sig icke ha fått en skilling för sitt besvär. Hon hade endast handlat af ren menniskokärlek. Vaådligt kragtag. Polisförhör har d. 28 Sept. hållits angående en tilldragelse ombord ä ångf. EMfkungen, dervid ett menniskolif spilldes. Betälhafvaren å nämnde fartyg, (kapten Winberg, som anmält händelsen, berättade, att då han d. 26 Sept. på e. m, atgått från Stockholm med nämnde ångbåt, hade han, under det han under passagen emellan Kungshatt och Tappström stod bredvid rorsmannen, hört oväsende bland passagerarne i fören. Ogonblickligen derefter varsnar han två karlar störta ötver relingen ned i sjön. Faryget stoppade genast och backade, hvarpå en bärling utstacks, hvilken fattades af den ena af de öfver bord fallna, hvilken sålunda räddades. Den andre hade redan gått till botten och syntes icke mera till. Enligt hvad passagerarne berättat för kaptenen, hade den räddade, som är torparen Dahlin från Thorwe gård under Ekholmen i Upland, under rusigt tillstånd börjat gräl med skräddaren Hellmark från Malmtorpet ä Munsön, hvilken skall ha varit fullkomligt nykter. De hade kommit i kragtag med hvarandia, och Dahlin, hvilken är en grofväxt karl, hade i sitt rusiga tillstånd förlorat balansen, fallit öfver relingen och dragit skräddaren med sig. Torparen hade hållits uppe af en stor I — —Ö-h h.h N-— 42Z O CLLz GO 8m—LC-O ses 2 Fr SA SA AR