Göteborgsposten – 2 oktober 1861, sida 1

äfven en annan ung herre, som på afstånd af nyfikenhet följde uppträdet, blifvit beskyld att från gatan hafva kastat opassande blickar uppåt den våning, der han visste eller förmodade, att det slutligen skulle utageras. Det synes dock vanskligt att sålunda på något afstånd bestämma blickens uttryck, helst en annan person kan deri inlägga något helt annat, än den blickande sjelf, och vid detta tillfälle lärer den anklagade varit oskyldig, emedan hans opassande blickar och miner skola härröra från — spasmer i ansigtet. Riksens ständers nu församlade revisorer hafva, efter att förut ha arbetat på afdelningar, i denna vecka börjat med sina pleni-sammanträden, och man bör väl snart hafva förhoppning att få se resultaten af deras högst omfattande förarbeten. Så vet man till exempel, att de hafva besökt flera af statens verk för att på närmare håll taga någon kännedom om deras hushållning. Ja, de hatva till och med gjort en liten utflygt till Ultuna samt der bevistat en examen och funnit sig särdeles belåtna med anordningarne derstädes. De beskedliga revisorerna! Ekonomien lär dock derstädes skötas på ett högst oordentligt sätt, och jordbruket skall ej kunna prisas i lika hög grad som boskapsskötseln. Men föreståndaren är en fiffig man, som förstår att måla nästan lika väl som furstinnan i Runebergs Nadesehda, hvilken för kejsarinnan dolde sina underhafvandes dåliga kojor och i stället visade målade skärmar föreställande stora och vackra hus. Ty han pekar för resande ut det vackra roflandet för att derigenom draga uppmärksamheten från det dåliga trädet på andra sidan vägen och gör kalkyler öfver den ofantliga höskörden samt undgår derigenom den sorgliga pligten att behötva visa de dåliga kålrötterna. Naturligt är att på ett sådant ställe som Ultuna, der en mängd rön måste göras, somliga kunna -slå mindre väl ut, men ett långt drifvet charlataneri at en läroverksföreståndare, hvilket af lärjungarne kan kontrolleras, törtjenar dock at riksens ständers revisorer, som just rest dit för att taga hushållningen i ögonsigte, något annat än betygandet af deras synnerliga tillfredsställelse). Deremot lära graverande anmärkningar blifvit gjorda mot ect embetsverks misshushäållning på artikeln sand, hvaraf några tler fjerdingar lära åtgått, än vid ett annat med ungefär samma personal och antal expeditioner. Det är sannt, att man bör hushålla äatven med svafvelsuckorna, och tänker man sig fjerdingar sand i förhållande till kannor bläck samt balar papper, så måste man medge, att de svenska embetsverken måtte hafva särdeles mycket att göra, men under ständernas revisorers värdighet är det väl ändock att söra anmärkning på dylikt, helst den svenska embetsmannakåren i detta fall torde vara renare än någon annorstädes. Och att detta skulle ske just på den afdelning, der den ståtige Liss Lars Olsson satt! Han, som så höll på sin värdighet såsom kontrollerande mynlighet åt svenska folket, att han vid sin ankomst hit, skref sig för Revisor Olsson, borde ) Då red. ej, på afstånd från förhållandena, kan bedöma prof. Arrhenii verksamhet, torde det vara på