taga det. Amerikanske ministern i Brisse erhöll uppdrag att inleda underhandlingar med Garibaldi, som man visste vara nära att förgås af ledsnad och overksamhet på Caprera, der hans maktiga ande icke finner tillräcklig näring tör sin verksamhetslust. De Förenta BStaternas utskickade funno honom derföre längtande etter omvexling och det tyckes stå utom allt tvifvel att han at dem tätt sig erbjudet ötverbetalet öfver hela Förenta Staternas arme. Men det tyckes ätven vara säkert, att bland vilkoren, som föreskrifvits honom i detta afseende, också fanns det, att han icke skulle få vidtaga någon vigtigare åtgärd utan bitall af ett krigsråd, som utnämnts al regeringen i Washington; hans stab skulle visserligen 1å bestå af officerare etter hans eget val, men han skulle icke hafva tillåtelse att förordna italienska generaler till de förnämligare betalhatvareplatserna, och de belöningar, de skulle få, skulle utgöras af endast nominel rang samt, i händelse af särdeles tramstående tjenster, af jordlotter. Garibaldi, hvars vana det är avt i svåra fall taga råd endast at sig sjelf, tyckte icke om att ständigt följas at ett rörhgt krigsråd, till hvilket han var skyldig att hänskjuta sina beslut, samt uppställde dessutom å sin sida ewt vilkor, som den amerikanska ministern icke var beredd aw gå in på, det nemligen, att han skulle erhålla tillåtelse att återvända till Italien så snart han kunde anse sin närvaro derstådes för behöflig. Förenta Staternas utskickade såg sig dertöre tvungen att återvända trån Caprera utanj att hafva kunnat uppgöra någonting. En del påstå dock att saken ännu år Oppen.