Göteborgsposten – 1 oktober 1861, sida 1

öst RER RR RER RER RER jett något allvarligt utseende, hvilket alldeles icke; öfverensstämde med uttrycket i hans ansigte. — Doktor Cesar utropade pensionärerna och novicerna, och nego vid det den lille mannen passerade förbi. — Och er vän, sennor Carlos, doktor? sade abbedissan i det hon besvarade doktorns nelsning. — Doktor Carlos, menar ni, heliga moder; ty han har ändtligen slutat sina studier, svarade läkaren och lade särskild vigt på ordet doktor. Ni skall få se honom om några ögonblick; han har lofvat mig att i afton afbryta sina studier och komma bit, för att träffa mig här. Don Joså vexlade en blick med abbedissan. TIL. Doktor Cesar. Den gamle läkarens svar, som gaf ytterligare vigt åt don Joss anmärkningar, hade verkat som en elektrisk stöt på alla de närvarande. Doktorn, som antingen icke märkte eller icke ville se den framkallade sensationen, gick af och an i salen, stannande ömsom vid en gueridon, ömsom vid en annan, i det han ställde till pensionärerna och novicerna några anmärkningar öfver deras arbeten eller några kompli