Göteborgsposten – 1 oktober 1861, sida 1

— Förträffligt, doktor, svarade den unga flickan. La Trinidad är ett herrligt land ... det är skada . . — Att det är spanskt, afbröt doktorn skrattande; men hvad är att göra? England kan ej ensamt ega allting! — Det var icke det jag ville säga, inföll miss Mary rodnande. — Icke? men det tänka edra landsmän. Hvar och en står på sitt bästa! Och er värdige far, sir Henry Stephens, bor han alltjemt i Kingstown ? — Ja, doktor. — Och hvad gör han med sina Karaiber ? — Hvad han kan. Men han skall väl snart få bugt med denna okufvade nation. — Förhållandet är, sade doktorn och tog sig en stor pris, att dessa Karaiber äro ett mycket underligt folk. De vilja bibehålla sin frihet, sina sedvanor, sin religion, sina rikedomar, ja, sin jord. De inse ej, huru födelaktigt det skulle vara att afstå allt detta till engelsmännen ... — Ah! inföll Mary litet skarpt; jag vet, att ni försvarar Karaiberna . .. — Gud bevare mig derifrån, bästa miss Vilda menniskor, hvilka ej hysa det minsta förtroende till de europeiska läkarne! men låt oss icke tala mera derom! Är det längesedan ni fick! några underrättelser från er far, miss?