Göteborgsposten – 28 september 1861, sida 2

Värmen var tryckande: täta ångor beslöjade himlen och ingen vindpust fläåktade i träden. Noviserna och pensionärerna kommo i en lång rad ut från klostrets inre kapell, företrädda af nunnorna, hvilka nyss der sjungit sitt Angelus. Processionen gick, med abbedissan i spetsen, genom korridorerna och styrde kosan mot arbetssalen. Ingenting kunde vara på samma gång mera imposant och tjusande för ögat, än denna långa rad af andliga qvinnor. Novicer och nunnor voro alla unga (den äldsta var ej mer än tjugo år), och nästan alla voro begåfvade med denna mäktiga skönhet, som är så egen för de hvita flickorna i kolonierna. Salen, i hvilken abbådissan inträdde, var värdig ett furstligt palats genom de taflor, hvarmed den var försedd, och genom sina arkitektoniska prydnader. Vid ena ändan af rummet reste sig en fontän af marmor och brons, hvarur kastades rika vattenstrålar, hvilka åter föllo ned med ett harmoniskt sorl i en bassin, afsedda att genom sin låga temperatur afkyla hettan. Källan till denna fontän fauns i berget, på en betydlig höjd ofvanom staden. En angenäm friskhet rådde i denna sal och