Göteborgsposten – 28 september 1861, sida 1

me ———LLLLr— — höjd, tyckas mera vara blotta skapelser a! konstnärsfantasien, än hemtade från verkligheten, ty lokalweterna motsvara alldeles icke dessa tatlor. I det inre at Malakoll tortsattes striden sedan vidare etter stormningen. Kyssarne försvarade sina batterier och sina gralvar men ofverväldigades slutligen och mäste draga sig ullbaka. Följande morgon samlade man de döda, bäde ryssar och fransmän, och begrofvo dem i en gemensam grat. Stället är utmärkt med et svart kors, ä hvilket nägra däliga transka verser ännu stå att läsa Jemte datum: d. 8 Augusti. Sebastopol är nu blott en hop ruiner; men har den orientaliska frågan derigenom blitvit löst eller ens bragt mycket närmare sin lösning? Det enda nya hus, som sedan krigstiden uppstått i Sebastopol, är ett hotell vid stranden nära landningsplatwsen. Egarne köpte tomten samt murarne at det sönderskjutna hus, som stod der, för en obetydlighet. Detta hovell står invid en kulle, å hvilken en allmän trädgård? befinner sig. Vid vågen, som för ull densamma, passerar man förbi trenne flata stenar. De betäcka amiralerna Kornilotts, Nachimofts och lstomins grafvar. Ötver dem skall snart, eller som ryssarne säga: genast, höja sig ect kapell. Ordet: genast spelar en stor roll i Ryssland, och man hör det beständigt derstades. På hvarje anhållan och begaran, man gör, är detta ord det stereotypiskt stående svaret. Men detta ord tyckes hos ryssarne beteckna en ganska obestämd tidrymd, och på hvad som skall ske genast kan man ofta tå vänta ganska länge. Vid minnesvården otver marinofficeren Kagarski, en at 1828 års krigare, är trädgårdens vackraste punkt. Man har derifrån en vacker utsigt. Man öfverskådar der viken och hafvet samt de kuliar, hvilka bilda trappstegen i den amfiteater, som omsluter Sebastopols qvarletvor. Isynnerhet framträda de pittoreska rumerna at en kyrka, som uppbyggdes efter modell af Pheseus-templet, samt de ofantliga ruinerna af de torna kasernerna på ett särdeles ansläende säv. LI vrädgården tortfara ännu de forna miltarkonserterna. Men hafva musikens woner torklingat och de fa åhörarne dragit sig bort jemte spelmännen, så är allt åter ensamt och dödt. Allt är tyst; från staden nedantor framsknimra nägra enstaka ljus, och deras obestämda sken törlänar ruinerna något visst fantastiskt. Jag erinrar mig icke, säger den belgiske förtattaren Molinari, som nyhgen gjort ew besök å denna ort, att någonsin hafva sett en tröstlösare tafla, som på en gång tilldragit och bedröfvar ögat. Menniskans spekulationsanda förstår också att draga fördel tillochmed at torödelsen. En stor del af HBebastopols fattiga innevånare drifva en industri, som grundar sig på de verkningar, belägringen åstadkommit. nulor, bajonetter, bösspipor, knappar, bombskärfvor, allt utbjudes till salu. Priset rattar sig efter stället, der fyndet blifvit gjordt. Eu kula, som efter att hafva gjort slut på er menniskas ht, i slaget vid Tschernaja borrat sig in1ijorden, står i föga värde. ku kula från Redan gör högre anspråk; men hogsta priset betinga minnena från Malakoff. Den starka ettertrågan har gjort artikeln sällsynt; men spekulationen vet dock att bjelpa sig. Man nedgrätver pro