fanns icke mer än en klippa qvar, på hvilken tricoloren ännu svajade. Den engelska flaggan hade intagit tricolorens plats och fladdrade såsom herrskarinna på Antilliska hafvet, der hon sökte att i sina veck qväfva äfven den spanska flaggan, hvilken först eröfrat de ofantliga rikedomar, som här funnits, och hvilken ännu då och då utbredde sin duk för de välluktande fläktarne från brisen som smekte denna herrliga arkipelag. I sjelfva verket hade England, med sitt ifriga begär efter att alltid och på alla ställen få rikta sig, icke väl inkasserat de franska kolonierna i Antillerna, förrän dess omättliga aptit riktades på de öar som tillhörde Spanien. Tyvärr för England, befann det sig i full fred med Spanien och hade icke något skäl att angripa det, så att de spanska öarne i Antillerna år 1794 ännu voro i lugn. Bland dessa öar var la Trinidad den skönaste, rikaste och mest begärliga. La Trinidad, den sydligaste delen al Antillerna, ligger norr om Prenokos utlopp, emellan ön Tabago och Sydamerika, hvarifrån ön skiljes genom Paria-viken samt passen Drakmunnen och Ormmunnen. Denna position har alltid gifvit ön stor militärisk vigt. Dess jordmån, som har en utomordentligt